I år är det etthundra år sedan kvinnor för första gången fick delta i val till riksdagen och även vara valbara som riksdagsledamöter. Men vägen fram till rösträtten var lång och besvärlig. Det var inte av demokratisk välvilja som den allmänna rösträtten släpptes fram. Det var av rädsla för att den revolutionära oron i Europa skulle sprida sig till vårt land.

Tidpunkten för demokratins genombrott i Sverige är flytande och beror på vilken händelse som ska anses vara mest betydelsefull. Men det är de händelserika åren 1917-1922 som styrt utvecklingen. I synnerhet är det utrikespolitiska händelser som skapade tre kriser i Sverige som ledde fram till det demokratiska genombrottet: Hungerkravallerna i Sverige på våren 1917 som berodde på den konservativa livsmedelspolitiken under första världskriget, finska inbördeskriget vintern 1918 och novemberkrisen 1918 som bestod i fortsatt livsmedelskris och efterdyningar av den ryska revolutionen i oktober 1917. Det skriver Henrik Skrak i sin avhandling Folket moget förklarat (Lunds universitet 2019). I avhandlingen refererar han till professor Carl Göran Andraes bok Revolt eller reform, Sverige inför revolutionerna i Europa 1917-1918.

Hungerkravaller

Hungerkravallerna 1917 hade börjat i Västervik och spred sig över landet. Minst en kvarts miljon människor protesterade mot livsmedelsbristen och syndikalisternas inflytande över
protesterna var starka, men även de socialdemokratiska
fackföreningarna var inflytelserika men på ett återhållsamt
sätt. De var bl a emot strejkerna vilket ledde fram till avhopp och bildandet av ett nytt vänsterparti: Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.

Protesterna i Västervik spreds över landet, ofta med kvinnor som frontfigurer, enligt Andrae.

Kvinnorna hade varit aktiva i rösträttsfrågan långt tidigare. Redan 1903 bildades LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Föreningen hade som mest 17 000 medlemmar och samlade 1913 in 350 000 namnunderskrifter för den kvinnliga rösträtten.

Sverige hade vi denna tid en konservativ regering och en stark kungamakt. Men politiska partier bildades, fackföreningar, nykterhetsrörelser och bildningsförbund
växte fram och påverkade utvecklingen.

Oktober 1917

I oktober 1917 tillträdde den första vänsterregeringen med liberalen Nils Edén som statsminister och Hjalmar Branting
som statsråd. Detta brukar betecknas som den moderna parlamentarismens definitiva genombrott. Nu kom kvinnorösträtten upp på agendan liksom krav på republik från det socialdemokratiska vänsterpartiet. Förslaget om rösträtten stoppades av första kammaren våren 1918.

Händelserna i Tyskland, med kejsarens avgång och framväxande revolutionära strömningar ledda av Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht, ledde till att regeringen Edén kallar till en extra riksdag i december av rädsla för att något liknande kunde vara på väg i Sverige.
Första kammaren demokratiseras, den graderade röstskalan tas bort och nu förs kravet på grundlagsändring till förmån för kvinnlig rösträtt fram men kan inte avgöras förrän vid nästa ordinarie riksdagsmöte på våren 1919 men de demokratiska reformerna var säkrade.

På våren 1919 hölls de första valen med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor till kommuner och landsting.

I maj 1919 godkändes reformerna med grundlagsstatus en första gång och i januari 1921 togs det avgörande beslutet. I september 1921 kunde kvinnorna för första gången rösta i det fullt demokratiska riksdagsvalet.

Kvinnornas valdeltagande blev lägre än männens, 47 procent, jämfört med männens (i dagens ögon också låga) 60 procent.

När riksdagen öppnade i januari 1922 steg fem kvinnor in som ledamöter – tre borgerliga och två socialdemokratiska.
Kvinnorna var nu erkända som fullvärdigapolitiska aktörer.

Text: Lasse Hansson
Foto: Wikipedia

Uppdaterades: 06 mar 2021